Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Agne Beijer
Sannolikt är denna amfiteater identisk med planens »par ter re noble».
Planen skulle i så fall ej vara äldre än 1792. Priserna voro efter denna
tid: läktarens loger och amfiteatern 24 skilling, 16 skilling för
par-terre och 8 skilling för seconde. Hur många personer den lilla salongen
(30X23 Va alnar) rymde, ha vi ingen tillförlitlig uppgift om.
Platserna på parterrens bänkar synas ej ha varit numrerade, och vid ett
galatillfälle sägs man ha tagit emot 700 personer, vilket anger ett
maximum, som inte lär ha kunnat uppnås utan en ganska avsevärd trängsel.
Vacker i sin enkla men graciösa ornamentala utsmyckning var
Stenborgs i fråga om sin inredning eljest allt annat än luxuösa
teatersalong tvivelsutan, därom bära Rehns ritningar tydligt vittne. En med
säkrare smak dekorerad folkteater har Stockholm för visso aldrig
ägt, och nu efteråt förefaller det oss som om dess ljusa och rena klanger
av vitt och guld med enstaka anslag av rosa i bröstvärnets mittfält
borde ha stämt särdeles väl samman med den ömsom muntra, ömsom
smått svärmiska musiken i den tidens sångspel, naiva i mångt och
mycket, men nästan alltid präglade av en älskvärd öppenhet, som vi
gärna vilja kalla gustaviansk.
Däröver reflekterade icke samtiden, som säkerligen icke fann något
som helst anmärkningsvärt i en inredning så alltigenom
överensstämmande med tidssmaken. Däremot hade man åtskilligt att säga om de
praktiska arrangemangen i salongen, som tyckas ha lämnat ett och
annat övrigt att önska. Man hade numera också pretentioner, som
skulle förefallit oerhörda blott femton år tidigare. Det kom
obehagliga kalla luftdrag från trappan. En insändare lyckas elda upp sin
indignation över detta drag därhän, att han strängar sin lyra till ett
längre ode, som inledes med följande strof:
Ack, himmel, honom snart ingif
att på war hälsa tänka,
att ej wårt ändå swaga lif
med drag han platt får kränka!
Herr Hofsecter och Directeur,
ni eljest mången Spectateur
i grafwen snart månd sänka.
En annan missnöjd teaterbesökare förklarar att bänkarna voro så höga
att de förvållade »benens bortdomning då man länge setat». Mellan
bänkarna var så trångt att en fet mansperson och ett välbestubbat
fruntimmer knappt kunde klämma sig igenom. Man förolämpar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
