Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkbroteatern. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Agne Beijer
verkan man kunde åstadkomma med den metoden, som även ur rent
dekorativ synpunkt hade flera fördelar. Scenbildens konstnärlighet var
då som nu ingalunda beroende av scenens maskinella utrustning. Hade
Munkbroteaterns direktör även i fortsättningen möjlighet att anlita
Rehn som smakråd, bör han ha kunnat glädja sig åt dekorationer av
hög kvalitet. Sannolikt var detta dock ej fallet. Men Stockholm hade
på den tiden gott om dekorationsmålare, som stodo på gränsen emellan
hantverks- och konstnärsstadiet och kunde prestera förträffliga ting
på kulisslärftet. En av dem som flera gånger nämnes i samband med
iscensättningar på Munkbroteatern är Desprez’ elev C. G. Bauman.
Rehn är emellertid den som levererat teaterns ridå, till vilken hans
i tusch och rosa laverade originalutkast lyckligtvis också är bevarat.
Det visar som vanligt på den tiden en figural utsmyckning, här hållen
i elegant arabeskstil med tvenne satyrhermer flankerande Venus och
Cupido under en smäcker baldakin. Vilka gudomligheter
Munkbroteatern ställde sig under beskydd av är ingen tvekan om.
Efterhand begynte emellertid Stenborgs repertoar att utfyllas med
tyngre gods än farser och sångspel. Dels öppnade han sin scen för den
allvarliga borgerliga dramen i den tårdrypande stil som nu var på
modet överallt utomlands men ännu icke funnit någon fast fristad hos
oss, till en början bearbetningar efter franskan och så småningom
inhemska original i alltmer direkt anslutning till dagens tyska
dramatik, där nu namnet Kotzebue överskuggade alla andra i fråga om
popularitet. Titlar som Greven av Oldsbach eller Den beprövade
ståndaktigheten, Den dygdige ynglingen eller Oskuldens seger, Salvini
och Adelson eller Kärleken, vänskapen och förtvivlan ånge vad det är
frågan om. Dels började han konkurrera med själva operan och
framförde ganska krävande verk av det dåtida musikdramats största namn,
Monsigny, Grétry, Piccini, Gluck (av denne dock den jämförelsevis
obetydliga Museimanska pilgrimerna), Dezèdes, Paisiello och många
andra. Åtskilliga av dessa krävde utom en vidlyftig personal för kör
och balett en utstyrselapparat av en omfattning som tidigare varit
okänd på de stenborgska scenerna. Många av dessa operor förutsatte
olika dekorationer för varje akt, några t. o. m. flera sådana inom
samma. Det blev nödvändigt att bygga om scenen för att kunna möta
dessa nya anspråk. För dessa ombyggnader, som även berörde salongen,
offrade Stenborg ett par av sommarmånaderna 1788, ett år som för
övrigt också medförde en namnförändring av teatern; den kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
