Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 c- von Sydow
tade med tandvärk och andra krämpor. Det slogs i nya spikar ännu
på den tiden. Man fick inte ta i spikarna.)) — Här är det ett träd, som
står vid vägen, synligt för var och en, och som användes av alla, som
ville ha bort sin tandvärk. Det samma gäller om de i följande
uppteckningar omtalade tandvärks- eller böldträd.
Enligt meddelande av H. Rosén fanns vid gården Valleberga i
Ingelstads härad en lind, som kunde göra underverk. Om man hade
tandvärk, behövde man bara rota i tanden med en rostig spik och sen slå
in den i trädet. — Enligt uppteckning av Brynhild Wilén fanns i
Nedre Ullerud i Värmland vid meddelerskans hem en stor, stor gran,
som var alldeles fullsatt med stora mässingsnålar med trinda huvuden.
Med dem hade folk pirkat på bölder eller i tänderna, när de hade
tandvärk. Det var inte bra att ta i en sådan nål, för det kunde smitta.
— Enligt uppteckning av Maja Ericsson i Otterstads socken,
Västergötland, stod det där en stor ek vid barnmorskestället, och i den var
mycket tandvärk inslagen. Den torkade 1917. Då tog de ner den, och
alla som var med om det, fick piggar (d. v. s. bölder) överallt i nacken
och ansiktet. Sedan tog de den till Polsjö och sågade plank av den, och
alla som gjorde det, fick också piggar. — Enligt vippteckning av C. M.
Bergstrand fanns vid Gråsten vid Torsabrona vid en gård som heter
Torsagärdet i Bergstena socken, Västergötland, en stor ek. I den hade
de satt in alla möjliga sjukdomar. De slängde ned en peng genom ett
hål, för hela stammen var ihålig. — Denna uppteckning är intressant,
emedan här penningoffer användes alldeles som vid Liatorpsgranen,
men här stoppas de offrade pengarna in i den ihåliga stammen,
varigenom sjukdomen anses sättas in i trädet, på samma sätt som
tandvärk och bölder sätts in i träd med tygtrasor eller spikar, nålar eller
stickor. Detta egendomliga förhållande skall nedan ytterligare belysas.
Att de här omnämnda mera allmänt använda sjukdomsträden icke
valts genom en ren slump, är tydligt nog. Då det talas om en ))stor ek)),
som är gammal och ihålig, ))en stor, stor gran» vid en korsväg, »en
stor ek» vid barnmorskestället, o. s. v., så kan man förstå, att trädet
har stått på en plats, där det lätt uppmärksammats, och att det haft
en storlek och kanske även i övrigt ett utseende, som direkt dragit
blicken till sig. Valet av träd har med andra ord skett med
emotional-associationens hjälp.
Detta åskådliggöres förträffligt genom en uppteckning från
Simonstorps socken i Östergötland av Anna Arwidsson: »Vid sjön Sväng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
