Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 32
C. W. von Sydow
gagnar de omtalade kurerna, skulle de kanske svara jakande på den
ena eller andra frågan, antingen emedan de redan på förhand tänkt
sig saken så, eller emedan man med sin fråga tvingat dem att
reflektera och emedan de finner den föreslagna förklaringen
tillfredsställande. Ingendera förklaringen torde dock återge sedens verkliga
upphov. Jag har redan framhållit, att de trasor och linnen som
kvarlämnats, måste ha ansetts representera sjukdomen. Liksom skjortan lämnas
kvar, har man tänkt sig att sjukdomen lämnas kvar. Detta är fullt
klart i fråga om spikar och nålar, som fästes vid trädstammen, och
likaså om de trasor, avklippta naglar m. m., som borras in. Detta
uppfattas säkerligen aldrig som offer, men då nålar offras i källor för
sjukdom, så torde detta vara ett tanklöst överförande till källor av seden
att med en nål sätta bort sjukdomar i träd. Då denna sed alldeles
förlorat sin ursprungliga mening, då den överförts från trädet till källan,
kommer den i detta fall att uppfattas som ett offer.
En kvarlämnad skjorta kan på grund av många analogier betraktas
som representant för sjukdomen, men den har på samma gång ju dock
ett visst värde, och detta gör att den lätt kommer att betraktas som
ett offer. Detta leder sedan över till att i stället för det offrade
klädesplagget lägga en slant, som åtminstone i regel är av mindre värde än
klädesplagget.
Offret har sålunda primärt sett ingen adress. Det är ingen
övernaturlig makt som skall ha det, utan det är blott en konkretisering av
befriandet från sjukdom, och folket har ej tänkt sig saken annorlunda
utom möjligen i ett eller annat fall, där man gjort sig frågan: vem
skall ha offret? och där man då diktar en kausalfiktion till svar på
frågan. Denna fiktion är analog med upphovssägnerna, som inte är
annat än kausalfiktioner i berättelseform. Sådana fiktioner vinner lätt
tilltro hos folket, men forskaren måste göra klart för sig, att det blott
är sekundär tro, som inte på minsta vis har med sedens upphov att
göra. Seden har vuxit fram ur helt andra synpunkter. Slantar,
klädesplagg, trasor, spikar och nålar är var för sig blott konkretiseringar av
de sjukdomar, man ville bli kvitt. Att man därvid också lätt kommer
in på en sådan tankegång som att ju mer man uppoffrar, desto mera
får man igen av hälsa, lycka o. s. v., är naturligt, fast man alltjämt
gör offret utan egentlig adress. Så snart det är fråga om pengar, blir
det hela genast mera opersonligt och frigjort från de ursprungliga
tankegångarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
