Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min svenske stamfader och hans kvarlåtenskap. Av Georg Fleetwood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 74
Georg Fleetwood
förvandlad till en svenska rikets ämbetsman, besutten jordägare och
caput för en svensk familj. År 1640 hade han gift sig med Brita
Carlsdotter Gyllenstierna, som var hovjungfru hos drottning Maria
Eleonora och hos drottning Kristina. På det stora stamträdet voro vid
familjefaderns död jämte hans frus namn också namnen på en hel rad
av söner och döttrar tillskrivna.
Om krigsrådets begravning lämna källor av flera slag en utförlig
skörd av notiser, som övertygande bestyrka, att akten förrättades med
ali den solennitet och pompa, som var oundgängligt tillbörlig vid en
adelsbegravning under storhetstiden. Dödsfallet skedde hastigt och
oförmodat på sätesgården Jälunda i Södermanland den 11 juni 1667,
men begravningen dröjde ända till den 13 mars 1668. Den döde fördes
först till Stockholm, där själva jordfästningsakten försiggick i
Riddarholmskyrkan efter förutgången bisättning i Jakobs kyrka. Efter
jordfästningen gick så processionen vidare mot Nyköping, där
gravsättningen slutligen verkställdes i familjegrav i Allhelgonakyrkan, som
stamfadern anlagt under själva altaret och försett med två gravstenar,
den ena mitt över gravkammaren, den andra täckande nedgången till
trappan.
För att tillförsäkra begravningsakten och processionen »öfwelige
och wanlige ceremonier och solenniteter» noga i enlighet med den
avlidnes »qualitet och meriter» begära sönerna hos myndigheterna
gardes- och linjetrupper som eskort i processionen och artilleri för
sorgsaluten, och allt tilldelas med iakttagande av tidigare prejudikat från
begravningar i samma rangklass. För att visa den adliga rangen och
härstamningen fördes begravningsvapen av snidat trä, burna på
stänger, 16 anvapen och ett huvudbaner, samt därjämte svarta
sidenfanor med broderade eller målade insignier och inskrifter. Av ali denna
processionsutrustning, som efter gravsättningen uppsattes i kyrkan,
återstå nu blott sex av de snidade anvapnen, dock berövade sina
bärstänger. Genom en beskrivare av Allhelgonakyrkan på 1700-talet äro
deras inskrifter bevarade, visande att huvudbanérets inskrift
meddelade den dödes fullständiga titulatur jämte födelse- och dödsdata
enligt tidens vedertagna former — här avslutat med en bön för hans
själ. Anvapnen ha påskrifter om ordningsföljd och anherrarnas namn
visande, att den här framställda anserien följde svensk sed i fråga om
antalet sexton — tecknet på verkligt gammal oblandad adelsbörd —
men också att anräkningsmetoden icke var den vanliga svenska utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
