Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6 K. B. Wiklund
mössa» och dessutom i Kautokeino som namn på »mansmössa med
fylld kulle».
Hos de ryska lapparna slutligen förekommer en vintermössa av
mycket underlig form med en liten rektangulär, av fyra blå flikar
sammansydd, rikt utsirad kulle, jfr bild 14. Att i denna se en
avkom-ling av den ryska kuskmössan synes vara ändå omöjligare. Männens
sommarmössa är eller var pl Kolahalvön enligt N. Charuzin en av
ljusgrått ullgarn stickad toppmössa med kant av annan färg, vanligen
röd, gul eller svart och mönstrad i kvadrater, bild 15. Kvinnorna bära
mössor av mer eller mindre utpräglad rysk typ.
De Finmarkslapska mans- och kvinnomössorna ha i senare tid spritt
sig även långt ned i Sverige, särskilt i Torne lappmark, men även
söder därom. De ha förts hit av Kautokeinolappar, som till följd av
den finsk-norska gränsspärrningen 1852 tvingats att flytta ned till
Karesuando och vilkas avkomlingar sedermera både med och mot sin
vilja fortsatt vandringen mot söder. Denna vandring har naturligtvis
avsatt tydliga spår även i vederbörande trakters etnografi och
framför allt då i mansmössorna. De inflyttade lapparna ha sålunda i
Karesuando upptagit de många granna ränder och tagglinjer kring mössan,
som karakterisera de ursprungliga Karesuandolapparnas
huvudbonader (jfr ovan), och i Jukkasjärvi ha de på samma sätt upptagit den
svarta läderskärmen. Den i sin ursprungliga och ännu något så när
enkla form både ståtliga och tilltalande »fyraväderstrecksmössan» har
därigenom blivit överlastad med en hop prålande sirater och klumpiga
tillskott, som ofta nog göra den till ett under av smaklöshet — måtte
den aldrig avbildas! Kvinnorna däremot ha visat en mera förfinad och
konservativ smak och icke i onödan förändrat sin mössa. Den hade
visserligen redan före inflyttningen till Sverige av »religiösa» skäl (jfr
ovan) förlorat det praktfulla och originella »hornet», men i övrigt är
den än i dag i princip oförändrad (jfr färgplanschen). Den utgör
sålunda en tätt intill huvudet slutande kalott med rött hjässparti och
där nedom ett runt huvudet gående, mycket brett, storblommigt band
i alla regnbågens färger. Öronen täckas av tvenne breda, nedhängande
flikar i flera färger, vilka fortsättas av band att knyta under hakan.
Runt mössans främre öppning går en bred, vit köpspets ända ned till
flikarnas ändar. Utanpå denna vackra, ehuru något väl platta mössa
bär man vid regnväder eller köld en annan av samma form, men utan
spets; den är esomoftast blå med besättningar i röd och gul färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
