Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
K. B. Wiklund
kokett sittande på sned, är nog den nättaste av alla lapska mössor,
även om den i etnografiskt avseende är föga märklig och till sin ålder
bara barnet. För mycket länge sedan hade emellertid kvinnorna i Malå
även begagnat ett plagg, som de kallade rapte, ett slags
tenntråds-sömmat fodral eller yttermössa omkring den röda mössan, vilken
senare stack upp genom yttermössans topp. Yttermössan var högre
framtill än baktill och knöts ihop baktill med band. Småbarnen hade
fordom särskilda mössor, som slöto tätt intill huvudet, täckte öronen
och knötos med ett band under hakan. De voro gjorda av fyra kilar
såsom de fullvuxnas mössor, men voro icke spetsiga; flickornas voro
röda med svarta band på sömmarna, pojkarnas svarta med röda band.
I detta rapte känna vi utan vidare igen Jokkmokkslapparnas
pann-bindel eller rapta och Leems zh]albme-raft (tjalbme »öga»), och även
nere i Västerbotten och Jämtland skola vi strax finna samma ord. Det
har överallt helt kort, icke »halvlångt» a, och denna vokal har som
vanligt utvecklats ur en äldre främre, »len» vokal, ett e eller i el. dyl.
Ordet är därför utan allt tvivel lånat ur det fornnorska ript eller
ripti »ett stycke tyg, kläde». I den fornnorska och fornisländska
litteraturen begagnas detta ord om den slöja eller det dok, som på
bröllopsdagen dolde brudens ansikte, och från en slöja eller ett dok är icke
heller steget långt till lappkvinnornas pannbindel etc. Hos dem har
plagget ifråga förmodligen behållit sin ursprungliga, icke rituella,
praktiska användning som skydd mot sol och storm.
I Lycksele lappmark ha vi i väster fjällsocknen Sorsele och söder
därom Tärna. Mössorna voro och äro här höga toppmössor och
sam-mansydda av sex lodräta kilar, röda hos kvinnorna och blå hos
männen; mansmössan är dock numera alldeles avlagd. Sömmarna och
själva kanten täckas av påsydda klädesremsor eller i norr ränder av
garn, röda hos männen och blå eller gröna hos kvinnorna. En dylik
remsa är dessutom påsydd runt mössan ett stycke över kanten, och
mellan de på sömmarna lagda remsorna gå (i söder) inalles sex
vertikala »stolpar» av samma slag mellan tvärranden och kanten. I ali sin
enkelhet är den lysande röda kvinnomössan med sina ränder och
stolpar både tilltalande och parant. Den är i det hela likadan även i
Vil-helmina socken söder om Tärna, i Åsele eller, såsom det fordom hette,
Ångermanlands lappmark. Även småbarnens mössor lysa i dessa
lappmarker i färg, och de förvåna dessutom genom sin egendomliga
utformning. Blott ett exempel må anföras, efter fil. d:r Erik Berg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
