Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lapparnas mössor
323
Bild ij. Två mansmössor
och en kvinnomössa från
Ume Lappmark. Efter
Linnés Iter Lapponicum.
Om de lapska mansmössorna i samma
trakt säger Linné: »På hufvudet hafwa de
en liten myssa af kläde lik Stenbrohults,
hvilken de stäma i 8 delar med bruna litser
af kläde. Färgen på henne är grå eller blå
etc., gå allenast till nedersta örat», bild 17.
Linnés hänvisning till Stenbrohult är av
största värde. En av flera eller färre kilar
sammansydd kalott med klädesremsor av
annan färg över sömmarna och runt
omkring är ju välbekant från allehanda trakter
i både Sverige och Norge (Skåne, Värmland,
Delsbo, Sogn, Nordfjord, Singsås, Ålen etc.)
och dessutom från Finland (den ovan omnämnda patalakki
»grytmössan») och Tyskland. Man finner den redan i medeltida källor, och
det kan icke gärna vara något tvivel om att icke också lapparnas
av flera kilar bestående toppmössa går tillbaka på samma urform,
d. v. s. är hämtad utifrån. Det enda egentligen lapska i densamma
skulle då vara dess höjd och toppighet, men anmärkas bör då, att man
även på nordiskt håll och just i norr finner toppmössor av tyg, vilka
väl ha varit sammanfogade av kilar, jfr de i Dreier-Lexows Norske
folkedragter avbildade mansmössorna från Surendalen innanför
Kristiansund N. och Beitstaden vid Stenkjær. Lexow har också säkerligen
rätt, då han härleder den överallt i Norge (och Jämtland) vanliga
stickade toppmössan från dessa samma kilmössor och sålunda ytterst
från kalotten. Men då kommer, såsom han också direkt påpekar, även
den lapska toppmössan in i samma kategori. Inte ens den är sålunda
»nationell», och den granna tofsen, som man på så många håll finner
i toppen på densamma, blir då också ett lån, eftersom den ju är
vanlig även på skandinaviskt håll.
Allt det nu sagda gäller sommarmössorna hos
Västerbottenslapparna. Om deras forna vintermössor föreligga rätt många notiser,
men de äro tyvärr föga upplysande. Det enda man med säkerhet kan
se är att de voro förfärdigade av alla möjliga slags skinn, utterskinn,
lomskinn och annat, och att deras form var mycket växlande och
obestämd; förmodligen berodde formen i stor utsträckning på
egenskaperna hos det material, varav mössan var gjord.
När man så till slut från Åsele går över gränsen in i Jämtland, fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
