Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om lapparnas mössor. Av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
K. B. Wiklund
av sitt besök i ett lappläger icke långt från Röros på nyåret 1812; han
säger: »Männen buro pelsmössor som de norska bönderna; kvinnorna
hade huvudbonader av tyg, mössor med flikar gående ned på kinderna,
de ogifta av grön, de gifta av svart färg, och över dessa var en
pels-mössa neddragen». Denna skildring visar således icke några större
beröringspunkter med de nuvarande förhållandena; några skinnmössor
av mera lapsk modell begagnas veterligen icke i våra dagar i någon del
av Jämtland eller Härjedalen eller i Tröndelagen. Slutligen må påpekas
en notis i Fale Burmans dagboksanteckningar från Jämtland från
slutet av 1700-talet, enligt vilken lappkvinnorna »allmänt» hade blå
mössor (i Frostviken??; Skrifter, utgivna av Jämtlands läns
forn-skriftsällskap, I, sid. 97, 1930). I Storsjö kapell i Härjedalen anmärkte
Burman lapparnas tilltagande i överdåd, lyx och ridikyl klädedräkt,
blandad av det gamla lapska och det nu brukliga svenska modet
(sid. 107).
Rundvandringen genom de väsentligaste delarna av de lapska
mössornas brokiga värld är slut. Den har visat, att alla lapska
sommarmössor och en stor del av vintermössorna, där några särskilda sådana
finnas, äro lånade utifrån och uppifrån och att man således
åtminstone i fråga om denna detalj i klädedräkten kommer till samma
resultat bland lapparna, som när det gäller de skandinaviska folkdräkterna.
Man måste vara mycket varsam i sina slutsatser om lapparnas mössor
och får ingalunda utan vidare jämföra dem med i tid och rum fjärran
fallande plagg av liknande utseende (ända till de egyptiska och
babyloniska gudarnas hornprydda huvudbonader; Martti Haavio i
Ketten-märchenstudien II, sid. 150 ff., FFC 99, 1932). Allt detta kan vara
nyttigt att veta för de etnografer, som alltjämt ävlas att uppfatta
lapparna som ett »naturfolk», och det är nyttigt att observera
även då det gäller verkliga naturfolk eller lågkulturstammar. Av
stort värde är det också att se, att förändringarna icke på alla
punkter behöva gå så särskilt långsamt hos ett folk av lapparnas art, utan
kunna gå mycket raskt, något som man för övrigt har åtskilliga
exempel på även från ett så exklusivt område som renskötseln. Men
därmed är naturligtvis icke sagt, att alla moment i lapparnas etnografi
äro av så särdeles ungt datum. Det finnes också uråldriga drag i
densamma, och det är forskningens ganska svåra uppgift att skilja
mellan de nya eller i senare eller äldre tid inlånade beståndsdelarna och de
gamla och inhemska. På många punkter kan man därvid få kraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
