Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lägerliv på arméns mötesplatser. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
Sigurd Wallin
gå ut på exercis i avsikt att bibringa truppen en orubbligt fast
sammanhållning och samtidigt rörlighet. På denna manöverskicklighet
berodde styrkornas användbarhet i strid.
På ryttmästaren Philip von Tells troskyldiga och detaljrika bild från
Smålands husarers exercis och läger på Ränneslätt omkr. år 1840, kan
man iakttaga huru ryttarelägret då ännu i stort sett hade samma
form som på 1700-talet på Malmslätt, blott av ännu tillfälligare
karaktär i fråga om anordningen för hästarna. Dessa stodo nämligen
på Ränneslätt bundna enbart vid krubblinor. Hästarna stodo med
svansarna mot varandra. Tälten stodo fyra på var sida om tältgatan
framför hästarna och med skvadronens front mellan hästarna. Vid
norra ändan av skvadronsgatan stod skvadronchefens tält med förste
löjtnantens och underlöjtnantens på var sin sida därom. Skvadronernas
tältgator lågo vid sidan om varandra.
Man kan gå ännu ett stort steg fram i tiden och dock finna
huvudsakligen samma kavalleriläger. För icke länge sedan berättade prins
Eugen om sin ungdoms officerstid bland husarerna i Närke i
husarstallet i Örebro och i lägret på Sanna hed. Beskrivningen lyder i
utdrag: »På Sanna hed rådde liknande enkla former — som i Örebro —
där levdes ett verkligt tältliv, camping, som det numera skall heta.
Hästarna stodo utan skydd ute i det fria, utsatta för skurar och sol,
matborden likaså. Då regnet skvalade kan man tänka sig, huru
anrättningarna sågo ut. Visserligen blev den väl salta sillen något urlakad,
men jag tror knappast, att en nutida värnpliktig funnit
anordningarna fullt överensstämmande med vad livets nödtorft fordrar. Men
på den dåtida husarens goda humör inverkade de inte nämnvärt. Det
var ett lugnt härligt folk, dessa indelta husarer, trofasta,
självmedvetna män, vakna och villiga.»
Måhända har det även i detta sammanhang sitt intresse att med
samme ciceron titta in i regementets Örebroförläggning, det gamla
husarstallet mitt emot slottet: »Logementen lågo omedelbart ovanpå
stallarna utan alltför noggrann isolering, och där skulle både sovas och
ätas och idkas läsning och gymnastik, och jag minnes livligt vilket
konststycke det var att ordna sabelhuggning, så att varken bord eller
sängar råkade i misshugg».
Vid sidan av denna kaserninteriör kan ställas en annan, lika kort
och klargörande skildrad av en annan författare: »Då jag sedan besåg
kasernlägenheten, häpnade jag över de patriarkaliska förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
