- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
8

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett korpsvart hår, medan den andra, smekande, hvilade
på det vänligt framskjutna hufvudet af en stor, vacker
rapphönshund, som tacksam, men obemärkt, blickade
upp till hans i betraktelser försjunkne herre. Den
andre af de båda vännerna — ty de voro verkligen
vänner och detta kanske i högre mening, än ordets
hvardagliga betydelse ger vid handen — sysselsatte sig med
att ensam göra mästerstötar på biljarden: han
uppställde svårigheter endast för att öfvervinna dem; han
lekte med bollarne på ett sätt, hvilket skulle väckt
beundran hos hvarje annan biljardspelare, än hans
tankspridde vän, som icke egnade spelet en enda blick
ur sitt mörka, grubblande öga. Mannen med queuen
föreföll några år äldre, än filosofen vid fönstret. Hans
hy hade den brunaktiga, men helsosamma färg, som
vid mognare ålder vanligen intager rodnadens ställe;
hans grå ögon strålade af ett lifligt, någon gång ett
satiriskt uttryck; en bred, välbildad panna häntydde
på mindre vanliga själsförmögenheter; ett drag af
välvilja och humanitet hvilade öfver de fylliga läpparne,
öfver den starkt utbildade nederdelen af ansigtet, hvilket,
jemte en viss böjelse för fetma, inför psykologen
förrådde goddagspilten.

Ungefär en halvtimma förgick. Biljardspelaren
spelade; filosofen vid fönstret filosoferade; icke ett ord
vexlades. Till slut kastade spelaren queuen på biljarden
och närmade sig filosofen.

»Min bäste Segerstjerna,» yttrade den förre, »du
begrafver dig i dina dystra betraktelser, som Kettil
Okristen i sin hög; du måste till slut duka under, ty
i striden mot din mjeltsjuka är du alldeles för mycket
sybarit. Jag frågar dig icke hvad du har att beklaga
dig öfver, ty en sådan fråga, ställd till melankolien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free