- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
16

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det vore synd att låta ett sådant gevär hänga
obegagnadt, då skogen hvimlar af harar, och orrarne,
om morgnarne, spela oss alldeles in på näsan. Det
tyckes nästan, som om skogens invånare redan skulle
fått nys om ditt beslut att lefva som eremit och att
således icke hedra dem med några besök. I fordna
dagar skulle de icke vågat vara så närgångna, medan
Ludvig Segerstjernas halloh nästan dagligen gaf genljud
mot bergen och skotten blixtrade friskt i skogsbackarne.
Det var ett muntert lif, bror Ludvig; då
tömde vi mången flaska ädel drufsaft. Och hvad
matsäcksmaten smakade väl, efter en hel morgons och en
half förmiddags kringströfvande! Du vet, att jag
alltifrån mina yngre år har en viss böjelse för sund och
närande föda; tänk, om vi skulle låta din betjent
medföra vår middag i en korg — jaha, i en respektabel
korg, ty jag känner, att jag kommer att få en
kannibalisk aptit. Man har ändå sina förträffliga idéer.
Jag vill nästan svärja på, att vi skola göra oss en
munter dag.»

Och Stålkula började gnola melodien till jägarkören
i Friskytten.

»Men» . . . invände Segerstjerna, tvekande.

»Inga men,» afbröt Slålkula, skrattande; »som
artig värd kan du väl icke neka din gäst det lilla nöje,
han tagit sig friheten föreslå. Jag skall ringa, så att
vi få hundarne kopplade och framledda.»

Nästan mot sin vilja, tvingades Segerstjerna sålunda
till en förströelse, som han fordom älskat med passion.
Inom en kort stund hade jägarne beväpnat sig, och
med förvåning såg betjeningen på Segerstad sin
husbonde utgå till en förlustelse, hvilken han tycktes
hafva alldeles afsvurit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free