- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
17

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Medan jägarne på en smal, löfskuggad byväg närma
sig den skogstrakt, hvilken borde blifva skådeplatsen för
deras ansträngningar och bragder, torde det tillåtas
oss att kasta en blick tillbaka på Segerstjernas
förflutna lif.

Enda barnet, förlorade han vid fyra års ålder sin
mor, en utmärkt, rikt begåfvad qvinna, om hvilken
ännu, några och tjugu år efter hennes frånfälle, hennes
efterlefvande bekanta talade med förtjusning, och hvars
rykte, såsom armodets hjelp och lidandets tröst, ännu
qvarlefde i kojorna kring Segerstad. Någon tid derefter
blef Segerstjernas far vansinnig. Han hade aldrig haft att
skryta af något serdeles öfverlägset förstånd, och
dessutom var själsförvirring ett arf, hvilket flerfaldigt
hemsökt Segerstjernska slägten. Denna vansinnighet hade
dock intet af det storartade, som man någon gång
återfinner äfven i dårens cell; den var mera egnad att
framkalla en känsla af löjlighet, än af hemskhet. Den
gamle Segerstjerna inbillade sig, att han var af glas,
och gick ständigt beväpnad med en lång smällpiska,
för att hålla på afstånd hvarje ovarsam, hvilken annars
kunnat stöta till honom och göra om intet hans sköra
organism. Han lade sig och steg upp med
utomordentlig försigtighet, för att icke, vid en tvär
vändning, slå i bitar något af sina glaspartier. Han
vågade aldrig taga plats i ett åkdon, ty han fruktade
skakningen; han mindes, att han sjelf fått åtskilligt
glas sönderslaget vid en transport mellan Strutenäs och
Segerstad. Halkade han och föll omkull, var alltid
hans första fråga, om något blifvit spräckt. Endast
en ganska kort tid, då man ännu alltjemt hoppades
på den sinnessvages återställande, var den sjuårige
Segerstjerna ett förskräckt vittne till dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free