- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
19

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försjunken i sina tankar, längsåt Brunnsvikens idylliskt
vackra stränder, eller red han med lösa tyglar, med blickar
som sväfvade ut i det vida, kring de ensliga, men
sköna nejder, hvilka utom Skans och Danviks tullar
angränsa Stockholm. När Segerstjernas kamrater, i
dansens glada hvimmel, hyllade dagens skönheter, när en
eller annan af dem måhända, pröfvande, vägde de
tillstädesvarande arftagerskornas tunnor guld, men
mängden muntert svärmade efter nöjet och njutningen, då
fortsatte Segerstjerna, vid lampans milda sken, sina
yngre års studier, vidgade sitt vetande, skärpte sin
tankes egg. Också bar han vid regementet det bland
unga, glada krigare tvetydiga namnet: filosofen. Men
en gång om året jemkade filosofen sina åsigter ända
till epikureism: han gaf då en middag för sina
kamrater, hvilken gjorde desto mera epok, som björnen
vid detta tillfälle fullkomligt trädde ur sitt ide, endast
för att dagen derpå dit återvända. Då var han en
ytterst artig värd vid ett ytterst rikligt bord; den strängt
fåordige hade då ett förekommande ord för en hvar af
sina gäster; antingen han nu tvingade sig eller lydde
en ögonblicklig drift af sällskaplighet, nog af, han
fyllde ända in i de minsta omständigheter sin pligt af
en fulländad Amphitryon. Han förmådde mer än en
af sina gäster att, vid bortgåendet, utropa: »För att
vara den trefligaste supbror i verlden, fordras det
Segerstjerna icke mer än — viljan!» Men afskeden
hade icke väl försiggått, förrän Segerstjerna åter
inträdde i sina gamla vanor, tog igen sina böcker, sina
ensliga promenader, sina ridter utåt Stockholms minst
besökta omgifningar. »Det är honom omöjligt att vara
hygglig mer än en gång om året!» suckade åtskilliga
af hans yngre kamrater, hvilka icke skulle haft något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free