- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
21

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han reste sig snarare, än någon kunde förmoda, ur
sin sorg. I stället för att begrafva sig i sina minnen,
närmade han sig mera, än någonsin, sina kamrater;
han började taga plats i deras muntra gillen; den djupt
sårade behöfde döfvande medel. Han reste utomlands,
genomströfvade halfva Europa, jagade från rike
till rike, från stad till stad; han försökte att, genom
de yttre intryckens ständiga vexling, bringa qvalen i
sitt inre till tystnad. Han vann äfven ett slags lugn,
konstladt eller verkligt, är svårt att afgöra, kanske
något af hvartdera. Han hade till och med ögonblick,
då han var blixtrande glad; men i denna glädje låg
något konvulsiviskt, något af ansträngning, som
gjorde dess naturlighet misstänkt. Han omfattade med
ett slags begärlighet alla tillfällen att anslås och
hänryckas af den bildande konstens mästerstycken, af
theaterns fängslande illusioner; i glansen af dem ljusnade,
åtminstone ögonblickligt, hans mörka grubblerier,
och de tjugufem åren, det glada oberoendet, ungdomen
och rikedomen togo ut sin rätt. Medan Segerstjerna
irrade omkring vid Pyrenéer-baden, girig efter
förströelse och omvexling, afled plötsligen hans far.
Vid randen af grafven uppflammade åter förnuftets
länge fördunklade låga; döende vaknade den gamle
mannen till känsla af sig sjelf; glasfantasierna veko, och
hans sista ord voro en öm helsning till den i fjerran
land vallfärdande sonen. Då underrättelsen härom,
efter åtskilliga omvägar, träffade Segerstjerna, hade
hans faders stoft redan ett par månader multnat i
grafven. Han återvände emellertid genast till Sverige.
Han återsåg sin barndoms lekplatser, de välkända från
fordom; dalen, skogen, kullarne, der han så ofta
vandrat som gosse, voro nu hans; gardeslöjtnanten hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free