Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit en rik, en mäktig godsherre. Segerstjerna tog
afsked, för att sköta sina fäders jord; han ville
fördjupa sig i landtbruket; han ville helt och hållet egna
sig åt sitt yrke, åt sina pligter såsom husbonde. Men
snart mötte honom dessa mångfaldiga småförargelser,
dessa tusen nålstyng, hvilka för ett retligt sinne äro
oskiljaktiga från hvarje dylikt förmanskap; han började
känna mer och mer vantrefnad vid landthushållningen;
snart hvilade ledningen deraf uteslutande i inspektorens
händer, och husbonden sjönk tillbaka i sina gamla
grubblerier, sedan han sjelf skjutit ifrån sig den
helsosamma afledande principen af ansträngd yttre
verksamhet. Nu kunde han tillbringa hela förmiddagar vid
sitt fönster, försänkt i sina tankar. Hans promenader,
då de någon gång företogos, voro ett långt kringirrande
i de närbelägna skogarne; han nästan tycktes
sky menniskors sällskap. Han hade visserligen aflagt
några höflighetsvisiter hos sina grannar, och fullgjort
denna skyldighet med allt det yttre skick, den goda
ton, hvaraf han var fullkomligt mäktig; men då dessa
visiter punktligt besvarades, var egaren till Segerstad
sällan eller aldrig hemma. Ifrån sjelfva hufvudbyggnaden
kunde man på långt håll upptäcka hvarje vagn,
som svängde in i stora alléen, och det var för
slottsherren lätt att derefter rätta sina instruktioner. Också
fick Segerstjerna, i grannhällets förtroligare kretsar,
uppbära namnet af enstöring, och man började
hviska, att sonen var på god väg att träda i faderns
fotspår. Men under månget lågt tak i trakten af
Segerstad lefde hans namn i välsignelse; han ansåg såsom
en sonlig pligt mot sin mor att fortsätta hennes
välgerningar, och gaf nödens barn, med fulla händer, af
sitt öfverflöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
