- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
23

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jagten hade fortgått några timmar och åtskilliga
harars fall belönat jägarnes möda. Man hade redan
kommit djupt in i skogen, och Segerstad på sin stolta,
beherrskande höjd var längesedan försvunnet för
blickarne. Ansträngningen, om just icke intresset för
jagten, hade i Segerstjerna ansigte framkallat ett uttryck
af lif och friskhet, hvilket annars för detsamma var
föga vanligt. Nu kastade han sig ned vid en källa,
hvars klara, genomskinliga vatten framsipprade öfver
en bädd af mossa, som slingrade sina gröna trådar
upp i ytan af källdraget. Hela skogens rörliga, glada
befolkning omgaf honom och utbytte sina olika tungomål.
Foglarne qvittrade ystert i de lummiga ekarnes
kronor; syrsan surrade under bladen af en liljekonvalj;
myggen dansade muntert i solen; gräshoppan vaggade
på spetsen af en blomsterstengel. Och öfver allt detta
hördes det eviga, jemna sus, hvilket majestätiskt
genomgår våra skogar.

»Nu skola vi dinera,» ropade Stålkula, som temligen
andfådd, med ansträngningens perlor på den
högröda pannan, några ögonblick efter sin vän anlände
till källan. »Vet du, en god aptit är ändå en
välsignad sak. Mina högsta önskningar hafva alltid varit
följande trenne: en filosofs hufvud, en kristens hjerta
och en bondes mage. Men, för tusan, de hafva blifvit
efter med vår matsäck! En matsäck borde alltid följa
den hungrige omedelbart i spåren. Fördrifva hungern,
är tills vidare omöjligt; men hvarmed skola vi
fördrifva tiden? Skulle du inte vilja sjunga en liten
jagtvisa?»

»Skulle du icke hellre vilja dikta en liten idyll?»
svarade Segerstjerna, som tyckte det vara alldeles för
mycket att på samma dag bli förmådd både att jaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free