- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
25

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifvet, du, som har en så förträfflig hushållerska och
ett så ypperligt vin.»

För att bevisa sitt sista påstående, tömde Stålkula
långsamt ett bräddfullt glas bourgogne.

»Lumpenheter!» utropade Segerstjerna i en bestämd
ton af förakt.

»Icke så lumpenheter,» invände Stålkula. »Förr
eller sednare bli vanorna oss en ersättning för
passionerna; då är tidningsbladet om morgnarne,
promenaden, middagsmåltiden, théet, nattrocken oss af
betydelse; då skall du tacka himlen, som gifvit dig en
skicklig hushållerska och en väl försedd källare.»

»Den verkliga lyckan har små behofver. Obelåtenheten
gör sig behofver endast för att finna sysselsättning.
Ah, vore det endast ljust och klart inom mig,
hvad betydde för mig de yttre försakelserna! Jag
skulle gerna bryta bröd med dagakarlen.»

»Du vet icke, huru hårdtuggadt det der grofva
brödet är för en gardesofficerares tänder.»

»Kunde jag blott förjaga en tanke, ett spöke, som
ständigt står framför mig om dagen och gläntar mellan
mina sparlakan om natten!»

»Säg mig spökets namn; jag lofvar, vid vår gamla
vänskap, att besvärja det!»

Segerstjerna lutade sig mot Stålkulas skuldra. »Jag
fruktar att bli vansinnig!» hviskade han doft.

»Hvilken befängd fantasi!» svarade Stålkula; »du, en
man i besittning af din fulla själskraft, en man, såsom
du sjelf yttrat, utan passioner — vansinnig!»

»Kom ihåg min far, kom ihåg två eller tre af mina
förfäder! Det går ett förfärligt arf i min slägt:
galenskapen har sällat sig till rikedomarne. En sägen
hviskar, att de från början blifvit orättmätigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free