- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
27

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då de båda jägarne sammanträffade strax bredvid
landsvägen, hvilken, efter en fjerdedels mils vandring,
ledde fram till Segerstad. En stunds rast beslöts med
enhälliga röster; Stålkula, som flämtade af ansträngning,
förmådde endast med möda väcka motionen härom.
Efter vunnen votering, utsträckte han sig i hela sin längd
på gräsvallen och njöt af sin framgång. Segerstjerna
stod stödd mot sin bössa.

Då uppflög plötsligt en skogsdufva, troligtvis af
jägarnes samspråk störd i sina husliga funderingar på
boets förbättring och utvidgning. Segerstjerna blef
henne genast varse, lade bössan till ögat och skjöt.

I detsamma framstörtade längs vägen en ryttarinna,
hvars häst synbarligen blifvit skrämd af skottet. Han
gjorde språng på språng, oaktadt ryttarinnans, äfven
inför en kännares, öga, skickliga försök att hejda
honom. Vid dessa ansträngningar föll ridspöet ur den
unga damens hand. Emellertid hade hästen med sin
lätta börda i svindlande karriér jagat framåt. På ett
par hundra alnars afstånd följde en ridknekt i livré,
som med sporrarne hängde i sidorna på sin mindre
lifliga häst, för att dymedelst kunna följa sin matmor
och dennas skrämda springare i spåren.

Med verklig bestörtning såg Segerstjerna det unga
fruntimret, likt en andeuppenbarelse, ila förbi honom
och försvinna. »Min Gud, hvad hon var lik Cecilia!»
mumlade han för sig sjelf.

»Stå då icke der som ett stenhelgon,» ropade
Stålkula; »du, som ännu har någon anda i halsen, skynda
efter henne — kanske har någon olycka inträffat. Se
der, tag med dig hennes ridspö!»

Segerstjerna skyndade efter de båda ridande; en
krökning af vägen hade redan dolt dem för hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free