- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
28

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blickar. Medan han så med hvinande fart ilade framåt,
kom han händelsevis att betrakta ridspöet, hvilket han
höll i handen. Det var serdeles elegant arbetadt och
slöt i en guldknapp med de båda bokstäfverna C. S.

Snart upptäckte Segerstjerna ryttarinnan, som
ändtligen lyckats hejda sin vrenskande springare.
Ridknekten hade suttit af, jemkade de något i oordning
komna betseltygen, och torkade skummet af hästens
breda bringa.

Den unga damen var hänförande vacker i sin långa,
gröna riddrägt, med kastorhatten, från hvilken en rik
spetsslöja nedfläktade, icke utan en viss anstrykning af
koketteri fästad på sned öfver det lockiga hufvudet.
Ögonen, stora och högblå, tilldrogo sig uppmärksamheten
genom sitt på en gång milda och ädla uttryck,
genom ljufhet förmäld med värdighet. Näsan hade den
lilla förnäma krökning, som man så ofta återfinner
hos porträtter från frihetstidens och Gustaf III:s
dagar, men som numera tyckes vara på god väg att utdö
i norden. Då man såg den lilla, välbildade munnen,
önskade man nästan, att någon täck kapris skulle
plötsligt öppna den och blotta en tandrad, hvars klara
perlhvilhet förhöjdes af läpparnes höga purpur. Hennes
hår hade den rena guldglans, hvilken Rafael plägade
lägga i sina madonnors lockar; men äfven mot denna
ljusa färg bibehöll hennes hy sin bländande fägring.
Hennes vext var smärt och smidig, fastän af den
smärthet, den smidighet, som häntyder på en kraftfull
organisation. Foten, behagligt gungande i stigbygeln,
var liten, lik en Fransyskas; men den höga vristen,
som elastiskt hvälfde sig under ett slags beklädnad
snarlik karlarnes damasker, vittnade om spänstighet
och muskelstyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free