- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
29

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med all den ädla hållning, hvilken var Segerstjerna
egen, helsade han djupt den sköna ryttarinnan. »Då
jag,» yttrade han, »varit en oskyldig orsak till den
fara, som nyss hotat er — det skott, som skrämde er
häst, var lossadt af mig — så tillåt mig äfven att,
jemte det jag framför min bön om tillgift, få i
någon mån godtgöra min förseelse genom återställandet
af detta eleganta hittegods.»

Segerstjerna öfverlemnade ridspöet, hvilket fattades
af en liten hvit, sammetslen hand, nyss befriad från
handsken, för att tvinga de under den våldsamma ridten
lossade lockarne tillbaka i deras vanliga stängsel.

»Jag tackar er och ber er öfverse med ryttarinnans
oskicklighet,» svarade damen leende; »det är oförlåtligt
att tappa ridspöet, just då man dermed borde straffa
sin uppstudsige gångare. Men det bevisar åtminstone,
att man ej är amazon.»

»Måhända vill ni icke längre begagna en häst, som
visat sig så föga undergifven sin herrskarinna? I
sådant fall skulle inom en qvart en vagn kunna stå till
er tjenst.»

»Ursäkta mig, min herre, men, fastän fruntimmer,
är jag icke så glömsk af ridkonstens reglor, att jag
genast stiger af en häst, som nyss varit mig olydig;
jag måste åter vänja honom vid mitt herravälde.
Dessutom är det icke långt till Wikingbo, och kanske är
min man orolig för min skull. Tillåt derföre, att
jag ännu en gång tackar er. Farväl!»

Innan kort försvann den sköna synen i ett moln af
damm. Segerstjerna stirrade tankfull eller den.
Ryttarinnan var således ingen annan, än generalskan
Stormsvärd, den sköna borgfrun på Wikingbo, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free