- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
33

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

priser, försåg alla ortens lönnkrogar med en icke alltid
fullgradig nektar. En talrik skock fullvexta grisar
(vi våga icke, för våra läsarinnors skull, begagna ett
mera egentligt uttryck), dessa hvarje välbestäldt
bränneris lyckliga parasiter, hade begagnat det
lockande tillfället att, likt en trogen lifvakt, lägra sig
på den smala remsa dyig, mjuk jord, som skilde
manbyggnaden från ån. Alltemellanåt gaf ett vresigt läte
tillkänna, att ett fullkomligt lugn icke herrskade ens
inom detta läger af förbrödrade.

På gården framför residenset hade i serskilda burar
det friherrliga menageriet funnit plats. En räf, som
med ett visst hemsjukt tycke sneglade åt skogssidan,
tycktes utgöra glanspunkten i denna samling. Några
perlhöns och en tjäder kunde endast göra anspråk på
en underordnad uppmärksamhet. Två påfoglar, hvilka,
i fall uttrycket tillåtes mig, bröstade sig med sina
stjertar, voro på ett gammalt herregods en alltför vanlig
företeelse, att kunna väcka något allmännare
intresse.

På den höga, öfvertäckta, i öfrigt lemligen anspråkslösa
trätrappan lågo, majestätiskt utsträckta, tvenne i sitt
slag jettelika hundar. En fremmande skulle trott dem
sofva; men alltemellanåt kunde en noggrann betraktare
under de halfslutna ögonlocken öfverraska någon af
dessa sluga, lurande blickar, som voro för
gårdvarsraserna så egna. Mot fremlingar, hvilkas yttre
tillkännagaf välstånd, visade sig dessa hundar i
allmänhet mycket civiliserade. Artigt viskande med svansen,
gingo de dem till mötes på halfva gården, och kunde
till och med, så framt deras instinkt lät dem igenkänna
en hundvän, vänligt slicka den ankommandes hand.
Men det behöfdes blott en skymt af elände, fliken af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free