Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kanske har jag ändå varit för sträng,» mumlade
han; »kanske har jag drifvit mitt nit för ordning och
skick för långt; måhända har jag för högt uppskattat
husbondeväldets betydelse. Jag har låtit olydiga
underhafvande lida sitt förtjenta straff; men Gud skall
veta, att jag dermed haft deras förbättring, ej upprättelse
för mig sjelf, till ändamål. Man kallar mig hård
och sträng. Det är sannt, att jag har qväft samhällshydran,
tiggeriet, i sin linda, att en almosa aldrig
gifvits i mitt hus; men deremot har jag också årligen
ställt en tunna råg och en tunna korn till
fattigföreståndarnes disposition — jag har sökt ordning för det
allmänna, icke besparing för mig sjelf. Man förebrår
mig, att jag aldrig unnat mitt folk ett nöje, att jag
aldrig nedlåtit mig tillställa någon af dessa syndiga
dansförlustelser, hvilka underhafvande, enfaldiga
plägseder till ära, nästan tro sig ha rätt att fordra af sina
husbönder; men jag lägger icke hyende under lasten.
Af dansen blir först synd i tanke och sedan synd i
gerning; det är lekstugorna som undergräfva folkets
moralitet. Det förstås, att afundsjukan skall hviska
på min rygg, att jag icke skyggar tillbaka för det
sedevådliga i dylika utsväfningar, utan att det är
omkostnaden för ölet, brännvinet och maten som afskräcker
mig från försöket; men man förgäter alldeles,
att jag på ett bräde gifvit 500 riksdaler till missionsverket,
kanske ett något mera storsinnadt drag, än
att vid en majstång traktera en hop bönder. Och
allt detta oaktadt, kallar man mig en mammonsträl,
ett verldens barn, som rastlöst släpar tillsamman detta
stoftets goda. Man fordrar kanske, att jag, som
foglarne, skall hvarken så eller uppskära, fastän Björneborg
är en egendom på omtrent sexhundra tunnland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
