- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
44

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först nu yttrade baronen med en ljusnande min:
»God dag, min kära Huslund! Hur mår han?»

»Alltid väl, hans höga nåd, då jag kan vara hans
nåd till någon tjenst. Jag får nu till herr baron
öfverlemna beloppet af alla mig ynnestfullt anbetrodda
lagsökningar, för så väl herr barons spannemålsauktioner,
som tredskande underhafvandes arrenderestantier,
en summa 4,629 R:dr 19 sk. 11 r:st banko,
hvilka härhos kontant följa, utan ett enda fattigdomsbevis.
Nådig baron må tro, att jag fått sno i vråarne,
för att emellanåt i tomma stugan få ihop det äskade
utmätningsbeloppet. Än var en kudde gömd
under kakelugnspipan på vinden; än låg en kopparkastrull,
med all skyldig vördnad för herr baron,
förstucken i gödselhögen. Det är inom mitt distrikt ett
laglöst och dåligt folk, som verkligen icke förtjenar
den milda öfverhet, det i vår nya landshöfding
sednast erhållit.»

»Men,» fortfor friherren, som med märkbar ögonlust
räknade de erhållna penningarne, »jag gör mig
öfvertygad, att Huslund icke uppför sig alltför strängt
vid indrifvandet af mina fordringar. Man måste söka
att para pligt med mensklighet. Jag vill skona, så mycket
som med bevarandet af min lagliga rätt är förenligt.»

»Så vidt det för en länsman är möjligt, har jag,
som herr baron så skönt yttrar, sökt para pligt med
mensklighet. Tar jag bort sängkläderna, lemnar jag
alltid ett par kärfvar halm qvar på logen; kläder jag
af mannen naken, låter jag alltid hustrun behålla en
kjortel, att gå ut och tigga i; ledes en ko ut, för att
gå under klubban, ser jag alltid genom fingren, om
gäldenären skulle mjölka henne, innan de för alltid
skiljas. Gud nå’s så visst! jag är kanske för blödsint

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free