- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
60

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofördröjligen instämd till sommartinget, och sedan må domaren
förfara med dig så, som lag och författningar bjuda;
rättvisan skall ha sin gång.»

»Om herr baron tillåter,» inföll nu länsmannen
beställsamt, »skall jag ha den äran att ofördröjligen besörja
stämningens uttagande och kommunicerande med här
förestående brottsling?»

»Har man det som klingar, nog får man den som
springer,» yttrade Olle till länsmannen, men fortfor
sedermera, vänd till baronen: »Bäst är att lida hvad
man icke kan vrida. Jag vet, att jag, efter lag, har
förtjent mitt straff, och då baron icke vill låta nåd gå
för rätt, måste jag väl på gamla dagar in till slottet.
Jag hoppas, att jag icke blir någon skälm för det;
det blir icke prester af alla, som gå i skolan. Men,
ser nådig baron, det är något som ligger mig tyngre
på hjertat, än fängelset: hvad skall det bli af
dotterbarnet, den stackars Anders, medan jag sitter på
slottet? Låt honom under tiden komma hit och för
födan göra hvad hans krafter förmå! Han är van vid
ringa, mycket ringa, ty fattig man kokar tunn
välling. Ack, nådig baron, var barmhertig mot den lille
stackarn! När jag föres till slottet, har han ingen,
ingen alls, att hylla sig till.»

»Din tillgifvenhet för din dotterson gör dig näsvis,
min kära Olle!» svarade baronen. »Hur kan du begära,
att jag skall belasta mitt hus med tiggarungar? Och
i öfrigt, kanske har Anders samma fallenhet, som sin
morfar, att vilja fiska i andras vatten. Han har just
icke godt att brås på: modern, dotter din, var ju
aldrig gift!»

Man kunde se, att en våldsam strid föregick i
fiskarens inre. Hans ögon blixtrade. Med en plötslig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free