- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
61

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansträngning rätade han upp sin gestalt i hela dess
jettelika längd. Hans stämma darrade af rörelse, då
han yttrade: »Vill man jaga en annan, så måste man
sjelf löpa med, herr baron! Ja, det är sannt, som
baron säger, min stackars Maria var aldrig gift. Men
hvem var det som först lockade henne från dygdens
väg, som lärde henne att man också kan köpa guld
för dyrt? Det var baron! Ostraffad skam lockar mera
fram, och Maria blef mor till ett barn. Baron var
icke far till barnet, men baron bär på sitt samvete en
god del af synden: baron var moderns förförare.
Baron rynkar ögonbrynen; baron lyfter handen. Gör
det, ty jag vet förut, att i de mäktiges hus herberge
icke gerna ges åt sanningen. Men bättre lida för
sanning, än få lön för lögn. Nu, nu ändtligen har
jag tagit bladet från munnen. Förut trodde jag, som
det gamla ordspråket: bida och lida stillar mycken
qvida; tiga och tänka kan ingen kränka. Men jag känner
nu, hur ljuft det är att uttala hvad som ligger en
på hjertat. Ja, se icke så stolt ut, baron Gustaf!
Yfs icke af lyckan! Kanske vänder den snart ryggen
till! Res icke borsten för högt, kommissarius; kom
ihåg, att åskregn och herrgunst falla alltid ojemt!»

Med en, som det tycktes, ringa ansträngning ryckte
sig fiskaren lös från de band, hvilka sammanhöllo hans
händer, öppnade dörren, och vandrade långsamt hän
mot sitt hem.

Baronen, länsmannen och inspektoren betraktade,
med en viss bestörtning, hvarandra.

»Den genompiskade bofven,» yttrade först Huslund
med lyckligt spelad förtrytelse, »vågade beskylla herr
baron för brott mot femtiotredje kapitlet missgerningsbalken,
baron, som är den gudfruktigaste af alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free