- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
71

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tungt framskridande stunder, gick den på sjukbädden
overksamt utsträckte krigaren tillbaka till sig sjelf.
Det fordna berserksöfvermodet förvandlades nu i en
varm gudsfruktans lugna, fasta tillförsigt till Försynens
beskydd; och Stormsvärds gamla krigarära led icke
derpå. Under det sedermera följande Finska kriget
höljde han sig med lagrar. Vid det evigt minnesvärda
återtåg, hvilket utmärkte hvarje mil af sitt
tillhakaskridande med en seger, var det alltid han som, i
spetsen för sina glesnande sqvadroner, med sabeln i hand,
kastade sig öfver de Ryska karréerna, bragte dem att
svigta och slutligen att splittras. Det stora Tyska
befrielsekriget gjorde han såsom öfverste och regementschef.
Utan högre militärisk bildning, vetenskapligt rå,
likt mängden af sin tids krigare, var han ingen man
för krigsrådet, för stabsgöromålen; men gällde det att,
såsom en marskalk Vorwärts i mindre skala, raskt och
utan betänkande kasta sig öfver fienden, då var öfverste
Stormsvärd på sin rätta plats, midt i elden, i
närmaste grannskapet af faran. Emellertid lemnade
honom detta för Svenskarne temligen fredliga krig föga
tillfälle att ådagalägga sitt lysande mod, och det var
med en djup känsla af tillfredsställelse som han såg
sig kommenderad att deltaga i fälttåget mot Danmark.
Här lade han nya bragder till de redan utförda, och
återvände till fäderneslandet med generalmajors-epåletten
på skuldran. I fredlig väg steg han sedermera
lugnt till sin nu innehafvande höga grad inom arméen.

Generalen hade haft en gammal vän och krigskamrat,
major v. Trotz, hvilken i en skärmytsling räddat hans
lif, med vedervågande af sitt eget. Dålig hushållare,
liksom många af sin tids officerare, hade v. Trotz
slutligen blifvit föranlåten att taga afsked, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free