- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
73

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började tro, att det för hans gamla ögon skulle vara
en upplifvande syn, att se en ung, vacker qvinna,
vänligt vårdande, sväfva kring hans länstol, när
gikten fängslade honom der, och gå vid hans sida, då
sommaren bröt plågans bojor och den gamle åter kunde
vandra ut kring sin barndoms lekplatser. Slutligen
kom härtill ett slags ekonomisk beräkning. Åt en
hustru kunde han, utan någon billig anmärkning från
sina slägtingars sida, testamentera den ej obetydliga
egendom, han sjelf förvärfvat; att deremot skänka
den till en fremmande, stötte hans rotade begrepp om
hvad en ädling är skyldig sin familj. Sedan generalen
sålunda en rund tid vändt skälen för och emot,
friade han med ens till sitt vackra fosterbarn.
Näppeligen har qvinnan i något tidehvarf varit så
praktiskt stämd, som i det närvarande. Äfven hon har,
under inflytelsen af den individualism, som är ett
hufvuddrag i vår tids karakteristik, lärt sig att glömma
sina känslor för sina fördelar. Alla fröken von Trotz’
giftasvuxna pensionskamrater skulle, med en mun, svarat
ja till ett giftermålsanbud från den ordenshöljde,
bottenrike invaliden. De skulle dervid hafva tänkt på
presentation vid hofvet, på den klingande titeln af
generalska, på juveler, siden och spannhästar, på
osvikligheten af att till hvarje dans uppbjudas af talrika
subalterner. Så tänkte dock icke fröken von Trotz. Med
ett slags hemlig fasa betraktade hon de djupa fårorna
i friarens panna och kinder; hon ryste för vidröringen
af den fuktiga hand, hvilken fattade hennes; hon bäfvade
tillbaka för den iskalla kyss, gubben tryckte på hennes
hvita panna. Men det var hennes välgörare, hennes
andre far, som, bedjande, stod framför henne; hon
ville icke bedröfva honom med ett afslag; hon offrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free