Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig sjelf åt sin tacksamhetspligt. Ett bäfvande ja!
ilade, knappt hörbart, öfver hennes läppar. Ett år efter
förlofningen följde bröllopet; och vid den tidpunkt, då
vår berättelse börjar, hade den gamle generalen
ungefär en knapp månad varit fången i Hymens bojor.
I Segerstjernas ekipage åkte de båda vännerna fram
mellan vårdade skogsparker, blomstrande ängar och
böljande åkerfält. De voro redan inne på de områden,
hvilka brukades af generalens bönder. Den gamle,
som med vanlig förkärlek hängde fast vid det gamla,
hade ej heller följt med sin tid i afseende på den
utomordentliga höjning i jordlega, hvilken, serdeles
under sednare årtionden, blifvit af många godsegare
vedertagen såsom princip. Hans bönder betalade ännu
samma arrenden, som i hans farfars eller farfars fars
tid; men deremot fordrade äfven generalen sträng
ordning och lydnad, och den försumlige eller uppstudsige
blef ej sällan af generalen, medelst dess högstegna
Spanska rör, återförd till känsla för sina pligter. Han
tänkte alltför mycket som aristokrat, att tänka endast
på sig sjelf och glömma sina underhafvande. Det
gladde gubbens sinne, då han från sin förgallrade kur
uppe i koret hvarje söndag såg sina bönder och torpare,
snyggt klädda och välfödda, med belåtenhetens fröjdfulla
uttryck på sina ansigten, tacka Gud för den lott,
som blifvit dem beskärd. Men märkte generalens
skarpa öga, att någon af godsarne, utan laga förfall,
uteblifvit från gudstjensten, kunde det lätt hända, att
den brottslige, i stället för den försummade predikan,
fick afhöra en dundrande straffpredikan från husbondens
läppar.
Snart låg Wikingbo, omgifvet af mäktiga ekar, framför
de båda vännernas blickar. Det var ett af de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
