Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdragit en ganska retande skildring, då han i
så bjerta färger målat sina scener ur societetslifvet inom
en stor stad. Med en vältalighet, som nästan smakade
enthusiasm, har han prisat de triumfer, hvilka der stå att
vinna — förlåt detta tillägg — för fåfängan och
egenkärleken. Men träd dessa så kallade triumfer litet
närmare på lifvet — huru fattiga, huru lumpna äro de
icke, då man betraktar dem med förståndets kalla öga!
Samma sorl af bifall, som egnas en af dagens ”lejoninnor”,
skänkes det icke i än högre mått åt en konstridares
vighet, åt en taskspelares volter? Huru litet
betyder det icke för öfrigt att bäras upp af ögonblickets
tycke, att vara hvad man kallar på modet! Huru
mycket befängdt, huru mycket rent af fult har icke
varit på modet! För hvilka ovärdiga afgudar har icke
modet böjt knä! Nej, med lätt hjerta kan hvar och
en tänkande qvinna vända ryggen åt de triumfer, hvilka
häradshöfdingen förespeglar. Då finnes det skönare
triumfer, triumfer i det tysta, som äro oss vida värdigare,
som skänka oss en varaktigare känsla af belåtenhet.
Det är ju också en triumf att fylla sina pligter,
att omkring sig ordna ett trefligt och stilla hem, att
lefva i de sinas kärlek, i de olyckligas välsignelser! I
mitt tycke är en sådan kallelse bra mycket högre och
ädlare, än den föga afundsvärda att vara en moddocka
för dagen, dömd att uppbära fadda komplimenter, att
hemsökas af bannala bifallsrop.»
»Bravo, min lilla Charlotte!» ropade generalen; »du
försvarar ditt köns värdighet såsom det egnar och anstår
en krigares hustru.»
»Jag är fullkomligt af generalskans tanka äfven nu,»
inföll Stålkula, »och det enda, som skiljer våra begge
meningar, torde vara, att generalskan talar om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
