- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
103

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

potater — den som så visst hade en bit bröd till dem!
Likväl: hungern lär katten bita möss, och jag ser på
dig, att du är hungrig.»

»Ja, morfar, jag är mycket hungrig; det just bränner
i inelfvorna. Men fastän jag riktigt haft lust att
gråta, har jag icke velat vara någon kruka, utan hållit
mig styf; likvisst tror jag nu, att jag icke längre
kunnat stå mig. Det är ändå svårt att svälta, morfar —
den som hvar dag fick äta sig mätt, så man hickade!»

Under denna naiva önskan af ett armodets och eländets
barn, lyftade fiskaren potatiskitteln af elden, och
från en hylla nedtog gossen en stentallrik med grått,
groft salt, den enda krydda, som ännu funnit vägen
till Olles i Sörgärde fattiga boning.

Med hvar sin knif i handen, togo morfadren och
dottersonen plats kring den tarfliga anrättningen. Vid
första skåran, fiskaren gjorde i den potatis han valt,
bleknade hans väderbitna ansigte: potatisen var skämd.
Alla de öfriga delade samma öde. Mången skall kanske
le åt detta i hans tycke tragico-komiska äfventyr
— den ler icke, som vet hvad den utfattige känner,
då hans sista matbit undanryckes honom.

Gossen brast i tårar. »Ack, morfar,» jemrade han,
»jag ville icke bedröfva er, men jag kan icke längre
hålla mig från att gråta! Jag är så hungrig, så hungrig;
det är som om man rände glödande jern genom lifvet
på mig! Jag skall dricka vatten; kanske lättar det.»

»Gör det, mitt barn,» yttrade morfadern, nästan sjelf
snyftande vid åsynen af den klagande gossen, »gör det
och bed Gud om tålamod. Nu är det redan sent, de
ha gått till hvila i stugorna häromkring; men i morgon
skall jag skaffa dig något till lifs, jag lofvar dig
det.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free