- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
108

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och liksom ville han hinna undan området för den
farliga frestelsen, fortsatte Olle brådstörtadt sin gång;
men efter några sekunder hejdade han sig plötsligen.

»Kommer jag icke hem med bröd,» tänkte han, »dör
kanske Anders; det arma barnet förmår icke uthärda
längre. Med en smula från den rikes bord kunde han
hjelpas; en enda af de der bullarne vore nog. Och
hvad betyder den för nämdemannen? Men för
Anders betyder den lif eller död.»

Olle vände långsamt tillbaka samma väg, han nyss
så brådstörtadt tillryggalagt. Snart stod han åter vid
visthuset. Fönstret deri hade, för vädervexlingens
skull, blifvit uttaget. Olle fattade med sina magra,
seniga fingrar i det rostiga gallret, som genast gaf
efter. Hade jernet bjudit motstånd, kanske skulle
han ännu en gång besinnat sig; nu grep han hastigt
ett bröd och ilade bort. Tjuf! ropade samvetets röst
inom honom; och det tycktes honom, att skogen
susade öfver hans hufvud, att sanden gnisslade under
hans fötter, att nattfogeln skrek i hans öra: tjuf tjuf!

Snart trädde Olle under taket af sin boning. En
grym tanke mötte honom, den, att han icke nu gick in
densamme, som han nyss gick ut. En sextioårig
rättskaffenhet var fläckad: den gamle hade för första
gången lånat sin hand åt ett brott.

Olle skakade lif i den sofvande gossen, som låg
utsträckt framför den nästan släckta elden. »Ät,
Anders, ät!» yttrade han med en egen tonvigt på orden;
»jag har nu skaffat dig bröd, mycket bröd!»

»Och ni var dristig nog att ge er ut och begära
så här midt i natten?» yttrade det ännu omorgnade
barnet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free