- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
110

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hå, det var rart,» yttrade gossen, sedan han slutat
sin tarfliga måltid; »nu skall jag sofva ovaggad, det
vill jag lofva. Tack skall ni ha, morfar!»

Anders räckte fram sin hand, men fiskaren emottog
den icke. »Tack sjelf, mitt barn!» yttrade han med
tvungen och dyster tonvigt på orden.

»Det var rätt hederligt af er, morfar, att ni gjorde
er besvär och skaffade mig litet till lifs, äfven om det
kostade på er att begära, ty ni brukar ju sjelf säga,
att bön är dyraste köpet.»

»Ja, det dyraste — näst stöld!» mumlade gubben
för sig sjelf.

Redan började den egna ljusning, som, en molnfri
sommarmorgon, föregår soluppgången, att återskimra
i kojans låga, trånga fönster. Fiskaren och hans
barnbarn gingo till hvila. Med den ljufva, djupa sömn,
som tillhör barndom och oskuld, inslumrade Anders
på sin morfars arm; men länge låg denne sednare
vaken. Han såg, huru del efter del af den arma, på
husgeråd blottade stugan småningom upplystes af den
till dag utvexande gryningen, huru slutligen allt
omkring honom var klart och ljust. Men öfver hans själ
låg mörker; samvetsqvalens håll och styng gingo
genom hans bröst. Först sent på morgonen sjönk den
genomtrötte i dvala.

»I lagens, i kungens namn, öppna! För tusan dj—r,
så öppna!» voro de ord, beledsagade af våldsamma
bultningar, vid hvilka fiskaren spratt, yrvaken, ur sin
bädd. Han igenkände, med förfäran, länsman
Huslunds gälla, hvassa stämma. Den svagt sammanfogade
dörrspegeln flög in, och, åtföljd af åtskilliga personer,
bland hvilka en bar ett par handklåfvar och en black,
inträdde lagens tjenare i stugan.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free