- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
111

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Så har jag dig då ändtligen fast, din förrädare!»
skrek Huslund. »Nu är du utan återvändo lagbunden
tjuf — och der ligger, fördöme mig, ett stycke af corpus
delicti! Kom hit, nämdeman Pehr Pehrsson, och säg,
om ni igenkänner här förevarande stycke af en skönjbart
till sin hufvudsakligaste del förtärd bulla! Är
det icke detta bröd, som blifvit er nyssförflutne natt
genom inbrott frånstulet?»

Nämdemannen beskådade med vigtig min bullan,
och vände den betänksamt mot dagen.

»Det ena baket är så likt det andra,» svarade
nämdemannen och klådde sig i hufvudet, »att man liksom
har svårt att inbördes skilja bak från bak. Men si,
nog tror jag, att det är min gummas» . . .

»Ni kan vara viss derom, Pehr Pehrsson!» inföll
Huslund. »Att en så här fattig stackare innehar bröd,
är redan misstänkt; men då dertill kommer, att ni,
förliden natt, genom inbrott förlorat en brödkaka, så
fordras alls ingenting vidare, för att konstatera
förbrytelsen. Du skall genast följa med i kurran, Olle!
Du är en skamfläck för hela orten, en tjuf, som är
ytterst vådlig för allmänna säkerheten. Skrufva väl
till klåfvarne, båtsman Hundturk, så att den genompiskade
skälmen icke får tillfälle att rymma och begå
nya gräsligheter.»

»Godt vara fogde utan räkning,» yttrade Olle sorgset
till Huslund, i detsamma handklåfvarne påsattes
honom. »Men en ouppgjord räkning återstår väl er
till slut, herr kommissarius!» Fiskaren kunde icke lyfta
armen, men han lyftade blicken mot himlen.

Anders, hvilken icke rätt förmådde fatta hvad som
föregick, hade, gråtande, gripit om morfaderns midja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free