- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
112

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liksom ville han försöka att med sina späda krafter
qvarhålla honom.

»Hvad talar du om räkningar, som sjelf står på
kronans krita med dina nio par spö!» ropade länsmannen.
»Svara nu i stället på den fråga, jag å embetets
vägnar framställer, om du har stulit ifrågavarande
bröd eller icke. Egentligen betyder väl ditt nekande
ingenting, ty bevisningen är redan komplett fullständig;
men ehuru brottslig du är, har jag icke velat neka
dig den hugnaden att genom en frivillig bekännelse
lätta ditt samvete. Erkänner du, att du från nämdeman
Pehr Pehrsson stulit ofta berörde bulla?»

»Ja,» svarade fiskaren doft, till tydlig förvåning för
åtskillige af de närvarande, som alltjemt ansett Olle
oskyldig och i Huslunds vidtagna häktningsåtgärd
endast trott sig finna en grym yttring af baronens ovilja,
satt i verket genom hans kreatur länsmannen.

»Ja,» fortfor Olle, »jag har stulit brödkakan, för
att skaffa föda åt det här stackars barnet, som vred
sig i hunger och vånda för mina fötter. Jag bad först
så bevekligt jag förstod, men fick tvärt afslag och
hårda ord — då tog jag. Det var orätt, och måtte
Gud förlåta mig den synden, som jag bekänner, för
att ej genom en lögn föröka min skuld, icke för det
jag låter skrämma mig af edra stora ord och åthäfvor.
Ni har icke ett enda bevis emot mig, utom denna
brödkant, hvartill maken finnes på hundrade ställen. Om
jag nekat, så hade jag gått fri: ”den, som icke har
vittne på tjufven, har ingen talan vid rätten.” Och
nu har jag sagt sanningen om mig sjelf, men det
lyster mig att också säga sanningen till er, herr
kommissarius; ty fromt folk har också sin galla, och
nog vet jag, att det icke är för brödkakans skull, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free