Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Vi taga oss friheten att föra den benägne läsaren till
ett mindre välkändt ställe — till länshäktet. Fordom
tummelplatsen för ett hofs yra nöjen, beboddes det nu
uteslutande af fångar och deras bevakning. Fordom
hade lycksökeriet trängts på trösklarne af dess portar
och ödmjukheten sopat dess golf med panascherna i
sina baretter; nu skyggade en hvar, med undantag af
en mors, en makas tillgifvenhet, med undanlag af en
upplyst, vänlig menniskokärlek, rysande tillbaka för
de gråa, förfallna murarne med deras innanmäte af brott
och elände, för den stinkande, ruttna atmosfer, som
redan på afstånd kom besökaren till möte. Och ändå
fanns det så god tillgång på luft och vädervexling.
Hafvet drog med krusade vågor förbi det gamla slottet,
der det stod, ensligt och dystert, på sitt näs. Aldrig
kunde en boning för brott, för last, för moraliskt
förfall lämpligare åskådliggöras, än genom det i ögonen
springande yttre förfall, som lossat bastionernas
hörnstenar ur sina fyrahundraåriga lägen, rifvit bort
taktäckningen från de gamla, mäktiga tornen, och bildat
remnor i murar, som i så mången het dust bestått med
ära och lugnt bjudit sina hvälfda bröst mot en
belägrande fiendes artilleri. Öfver ingången till denna ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0117.html
