- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
118

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glänser det Svenska vapnet, inhugget i sandsten. Men
nog tog det sig bättre ut, då det, lyst af beckkransar,
saluteradt af kanoner, såg flyende fiender på ryggen
eller då det, vid facklors glans, helsade sin i borgen
intågande konung, än nu, när dess vanligaste anblick
är en gevaldiger med sin fångtransport eller någon
trasig syndare, som, efter konsttermen, suttit ut sin tid
på slottet.

Barn plockade ben i markerna närmast utanverken.
I fordna dagar var man icke serdeles kruserlig om
stället, der man begrafde sina stupade fiender. »Död
ovän luktar aldrig illa», är ännu ett ordstäf hos den
sämre delen af Svenska allmogen. Kanske valde man
derföre till hvilorum åt de fallna samma plats, der de
stupat, om ock med äfventyr att snart finna deras
jordiska del gå igen. Säkert är, att benplockarnes skörd
blef ganska gifvande på de uråldriga, för hvarje drabbning
i nya hvarf rikt bäddade valplatserna. Gamla
Svenska krigare-idrotter från femton- och sextonhundratalet
gåfvo bröd åt Svenska fattiga i nittonde seklet,
och gamla Englands skördar grodde rika ur detta
heroiska gödningsämne af stupade stridsmäns ben. Men
ännu frodas blodörten här och hvar på renarne af de
flitigt genomgräfda lotterna, och vittnar, enligt folktrons
utsago, högt om de mordiska vapenskiften, som utkämpats
på detta i sekler omtvistade område.

Man kommer in på slottsgården genom ett lågt,
hvälfdt, med afsigt tvärkrökt hvalf, hvilket åt den här
inträdande brottslingen skulle ge en afskräckande bild
af inspärrning och afskildhet från menniskor, derest
icke, med undantag endast af timman för fångarnes
promenad, ingången till slottet stode öppen för en hvar.
Med någorlunda klokt begagnande af lokalens fördelar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free