- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
119

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan således en inpasserad vandrare temligen lätt utbyta
signaler med fångarne, och äfven, under vissa
förhållanden, samtala med dem. De flesta fångrummen stöta
nemligen till borggården, hvarom den fremling lätt blir
öfvertygad, som utan förberedelse dit ankommer, då
han plötsligen från mängden af fönstren hör böner om
almosor ljuda emot sig och ser påse efter påse
nedhissas, för att emottaga den väntade gåfvan. På
utgången af dessa manövrer stirra, mellan gallren, skäggiga,
bistra ansigten, hvilkas hårda drag fängelseluften
redan gifvit sin grågula anstrykning. I åtskilliga
fönster skymta barn, mödrar, stymmelsen till ett
familjelif midt i häktet. Här ha vi redan kommit ur
det egentliga brottets regioner in i olyckans: vi slå
framför de försvarslöse, som bo midt emot bofvarne.
Man har sett en eller annan bland de förre, lockad
af det goda exemplet, sedermera bereda sig tillfälle
att flytta öfver till de sednare. Men den en gång
utsluppne bofven blir sällan häktad som försvarslös; det
vore under hans värdighet. Tjufven blir rånare, rånaren
blir mördare — allt enligt den vanliga rangordningen
på brottets bana — men ingen af dem återkommer
gerna så usel, att hans plats blir nederst vid
porten, bland de försvarslöse. Kanske flyttar han
högre upp, än mängden af sina kamrater, i den ensliga,
betydelsefulla cell, der dödsfången beredes till döden,
eller till den, der brottslingen, dignande, men ej fälld
under bevisen, insättes på bekännelse — samvetets
tysta, förfärliga torturkammare, hvarest ingen lina knarrar,
intet block gnisslar, intet hammarslag dånar, men
jemmer och qvidan ljuda hjertskärande och en syndare
vrider sig i förfärlig ångest på sin sträckbänk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free