Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke utan en viss förundran efterkom Stålkula den
för honom fullkomligt fremmande apothekarens
begäran.
»Nådigaste herr häradshöfding,» började värden och
trädde emot sin gäst med en alldeles nystärkt halsduk
i handen, »ursäkta den djerfhet, hvartill blott en
ytterlig nöd kunnat drifva mig! I djupaste ödmjukhet
besvär jag herr häradshöfdingen: var så god och knyt
denna halsduk på mig!»
Förvånad öfver den högtidliga inaugurationen af
apothekarens framställning, kunde Stålkula, vid slutet
deraf, icke hindra sig från att utbryta i ett gapskratt;
men han fullgjorde emellertid, med all en gammal
verldsmans vana och händighet, sitt grannlaga uppdrag.
Strålande af glädje, såg apothekaren sig i spegeln, och
fann med förtjusning, att halsduken var knuten af en
mästares hand.
»Ypperligt,» ropade apothekaren, »alldeles
hänförande vackert! En underskön halsduksknut! Men när
jag nu, vid lugnare besinning, tänker derpå, förstår
jag icke, hur jag kunnat tillåta mig en sådan
djerfhet» . . .
»Ah, på en dag, som denna, kan man tillåta sig allt;
och dessutom är det för mig en verklig tillfredsställelse,
att med min ringa åtgärd ha kunnat bidraga till
festens förhöjande.»
»Åh, alldeles för mycken artighet,» invände
apothekaren, med en sjelfförnöjd blick på de utstående
flikarne af sin halsduksknut; »men jag har ansett för
en oeftergiflig pligt att vara klädd med smak, då jag
för första gången (måtte det ej bli den sista!) har lyckan
att emottaga hans majestät under mitt låga tak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
