- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
159

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sällskapets sammankoster i stiftsstaden. Vid alla
socknestämmor var han outtröttlig; men åhörarne kände sig
också desto tröttare. Början af hvarje mening, som
han yttrade, var merendels prydlig och blomsterströdd,
prålande af skönsvarfvade fraser; men slutet föll sig
vanligen litet platt. Hackenstam saknade, i tvåfaldig
mening, konsten att sluta.

Dernäst torde en blick af uppmärksamhet böra
fästas vid förste expeditions-sekreteraren af Roffelli med
familj. Son af den rike fältkommissarien Roffelius,
hade han, vid sitt inträde på embetsmannabanan,
först ådragit sig allmänna uppmärksamheten genom en
utmärkt vacker hvit ridhäst, sedermera blifvit använd
i stuteri-styrelsen och af Carl XIII adlad för sina
förtjenster om nämnde verk, samt slutligen fått afsked
med förste expeditions-sekreterares namn, heder och
värdighet. Nu lefde han, efter ändade embetsmannamödor,
på sitt vackra Rofberga, och talade mystiskt
om sina relationer till hofvet. Herr af Roffelli åtföljdes
af sin son, som, förklarad elegant, fruktansvärdt
liknade någon söndagsklädd kypare, och af tvenne
frodiga döttrar, hvilka, vid sina helsningsnigningar till
höger och venster, tappert trampade hvarandra på fötterna.

Med tystnad får man ej heller förbigå grefvinnan
Grönlund, född Diamantenkrona, med sin enda dotter,
den så kallade fröken Grönlund. Grefvinnan Grönlund
hade i trettioåtta år varit en Diamantenkrona, då
hon ändtligen, med afseende på de förtviflade
utsigterna, blef en Grönlund. Hennes man var en
beskedlig häradsskrifvare, som kände sig förtjust
öfver det doft af välborenhet, hvilket duggade ned öfver
hans tarfliga namn, då i en lycklig stund »grefvinna»
blef predikat till subjektet »Grönlund.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free