- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
162

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vagnen stannade utanför apothekarens hus. Alla
de på trappan stående herrarne bugade djupt; men
från förstugan skrek apothekaren, med högsta ansträngning
af sina lungor: »lefve konungen!» — »Lefve
konungen!» upprepade Rummel, som igenkände sin väns
stämma, fastän han temligen långt borta på gatan
armbågade sig fram genom hvimlet, sedan han med
lättadt hjerta sett majestätets vagn lyckligen komma
öfver den farliga bron.

»Fordomdags, då en Svensk konung for fram bland
sina undersåter,» yttrade Stålkula, »kastades trådnystan,
linneväfnader och andra den landtliga husflitens alster
in i hans vagn; nu är det endast blommor som tolka
undersåtarnes tillgifvenhet. Det sednare är, om man
så vill, elegantare; vackrare är det icke.»

»Åh, så häradshöfdingen kan tala!» inföll den äldsta
af fröknarne Roffelli. »Hur skulle det se ut, att kasta
ett stycke fyrskäft eller dräll i knäet på kungen! Det
kunde gå an på en tid, då man icke visste, hvad skick
och seder ville säga; men nu vore det bestämdt ett
fel mot etiketten.»

»För min del,» yttrade fru Stormsvärd, »finner jag,
under den något burleska ytan af denna plägsed, i sjelfva
kärnan deraf något oändligt ljuft och vackert. Det
ligger en rörande och hög tanke i denna förtroendefulla
kärlek emellan konung och folk, i känslan hvaraf äfven
den ringaste smyger sin lilla gåfva till sin konungs
fötter, stolt öfver att se den vänligt emottagen.»

Emellertid hade konungen inträdt i de för honom
hos apothekaren iordningställda rummen. Genom
fönstren kunde man se det brokiga, lysande hvimlet af
militära och civila uniformer, som vördnadsfullt rörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free