- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
163

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig kring monarken. Betjening i kungligt livré serverade
förfriskningar. Efter en stunds förlopp inställde
sig köpingens sångförening, under anförande af
klockaren, och afsjöng folksången, hvarefter, under
Rummels anförande, starkt hurrades af den församlade
mängden. Ehuru sången mer än lofligt gått i stycken,
trädde konungen, vänligt nickande, till fönstret,
och tackade, med blick och leende, upphofsmännen till
detta charivari, hvilka nu kände sig helt stolta, att ha
kunnat för majestätet ådagalägga köpingens betydenhet
äfven inom den musikaliska verlden.

Ljusen började tändas i apothekarens våning. Vid
deras rika skimmer såg det hos fru Pestilentia samlade
sällskapet, huru apothekaren blef af en kammarherre
framledd till konungen, inför hvilken han bugade sig
ända till jorden, rodnade ända upp till örsnibbarne,
och säkert tyckte sig höjd ända upp till skyarne.

»Det är ju en verklig tableau-vivant, mitt
herrskap!» utropade fru Pestilentia; »se bara, hur
apothekaren grupperar sig inför vår nådige konung!»

»Apropos,» inföll fröken Grönlund, »det var bra
längesedan vi arrangerade några tableaux-vivants. Sist var
det, då Stafva Roffelli föreställde Maria Stuart på
stupstocken och jag utförde jungfru Marias parti i
flykten ur Egypten. Den borickan, som aldrig ville
stå stilla! Jag trodde hvart ögonblick, att jag skulle
komma i golfvet med lilla Svante Bogren, som var
Kristusbarnet.»

»Det måtte ha varit ett förfärligt ögonblick för
fröken!» inföll unga Roffelli; »och ändå bibehöll fröken
madonnans hela lugn, fastän borickan alltjemt satte
hufvudet i bringan och slog högt i vädret!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free