Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Rådligast torde derföre vara,» sade Stålkula mycket
allvarsamt, »att icke i en lefvande tafla blanda
menniskor och djur om hvarandra.»
»Men hvarföre utestänga de stackars djuren från
detta oskyldiga nöje?» anmärkte Stafva Roffeli, inom
familjelifvet Stafetten kallad, som hyste en utomordentlig
förkärlek för kanariefoglar, kattungar och bjertfärgade
blommor.
»Ursäkta mig, min fröken,» inföll Stålkula, »men,
att döma efter borickan, tyckes detta nöje icke
serdeles intressera dom.»
»Månne det icke vore skäl att förnya en förlustelse,
som efterlemnat så många angenäma minnen?» yttrade
Segerstjerna, med en frågande blick på generalskan.
»Ack ja! ack ja!» utropade fröknarna Roffelli och
Grönlund i korus.
»Största svårigheten,» invände fru Stormsvärd, »torde
vara att finna någon lokal, som lämpar sig för en
dylik representation.»
»På Björneborg,» upplyste Stålkula, »finns en
ganska hjelplig theater. Det behöfdes blott en bön af
samtliga de närvarande damerna, för att beveka den
annars temligen obeveklige baronen att för tillfället på
vid gafvel uppslå portarne till sin theater. Och hvad
i öfrigt angår scenens aptering för de blifvande
tableaux-vivanterna, skola Segerstjerna och jag, i fall detta
förtroende lemnas oss med nöje öfvertaga bestyret dermed.»
»Förträffligt, ypperligt, gudomligt!» skrek den yra
frökenskaran.
»Jag skall icke släppa baron Björnklo, förrän han
upplåter sin theater!» utropade fröken Grönlund och
gjorde en gest, liksom ville hon våldsamt fatta tag i
någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
