Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag blir hos er, hos de af herden öfvergifna fåren, de
der ingen ull hafva, och bespisar de arme, som
hungra, med lifsens bröd och trons manna. (pip:) ”Vår
Herre och Frälsare var förföljd af öfverste prester och
fariseer; jag är förföljd af biskop och konsistorium.”
(skrik:) Man vill flytta mig ifrån den hjord, jag
skickad är af Gud att leda och bevara, för att låta mitt
utsäde varda nedtrampadt af den såningsman, som
efter mig kommandes varder. Men Gud skall i sin
vrede straffa dem, som mig hata och förfölja. För dem
är ”ett pinorum tillagadt i understa helvetet, der det
är sju gånger hetare, än i den hetaste ugn.” ”Der skola
de brinna i evighet, femhundra sinom femhundra år.
Och under hela denna tid skall icke en droppa vatten
läska deras läppar, ty i helvetet regnar det endast
smält bly”»[1]
Talaren gjorde en paus, troligtvis uttröttad af de
sista kraftyttringarne i sin predikan.
»Sannerligen säger jag er, denne mannen öser ur
den rätta lifsens brunn!» utropade, med en sierskas
inspirerade ton, en gammal gråhårig qvinna, i hela
socknen känd under namn af läsar-Stina, och som redan
hunnit så långt, att hon hade uppenbarelser.
»Ja, han är visserligen en rätter Herrans apostel!»
suckade, ödmjukt sänkande sitt kala hufvud, en
vördnadsbjudande gubbe, som, med hatten i handen, stod
lugnt lutad mot sin staf.
Stålkula kunde icke afhålla sig att genom fönstret
kasta en blick i det inre af stugan. Den predikande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
