Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens den trösten öfrig att kunna bedraga mig sjelf, att
hoppas på ett misskännande — hon älskar honom!
Din heder, gamle Stormsvärd, hvilar i en qvinnas
band, i en qvinnas, som älskar; den beror på en
uppbrusning i hennes blod, på en nyck hos hennes
känsla, på ett enda ögonblicks sjelfförgätenhet; svärdet
hängde icke osäkrare, mera hotande öfver Damokles’
hufvud, än vanäran sväfvar öfver mitt! Och verlden
skall, hånleende, ropa; det är rätt åt den gamle
narren! Ålderdomen har ingen miskund att vänta af
den nya tiden; en gubbes förtviflan är för den en
passande förlustelse. . . . Fastän, dessa vexlade blickar,
som jag öfverraskat, som gått, likt dolkar, genom mitt
innersta, detta småleende, som skänktes åt honom
ljufvare, än någonsin åt mig, dessa halfhöga samtal, som
innebära så mycket, då de föras emellan en qvinna
och en man, båda i blomman af ungdom och skönhet
— detta allt behöfver ju icke nödvändigt häntyda på
kärlek i ordets högre bemärkelse; kanske är det
endast ett flygtigt tycke, som närmar dem till hvarandra,
en tillfällig känsla af välbehag, sådant jag i mina
pojkår erfarit för åtminstone tjugu fruntimmer. Man
egnar henne öppet sin hyllning, sin beundran — —
det är ju så naturligt, att hon till belöning ger honom
en blick, ett leende — — hon vore icke qvinna, om
hon kallt vände en beundrare ryggen, särdeles en så
pass älskvärd, som Segerstjerna. . . . Du dårar dig
sjelf, gamle Stormsvärd! Du famlar efter detta bleka
skimmer af hopp, såsom den enda ledsljernan ur
labyrinthen! Låt icke insöfva dig af dina egna dåraktiga
inbillningar — nu, om någonsin, måste du vaka, vaka
öfver ditt namns heder, vaka, att icke en outplånlig
skymf, som tjufven om natten, smyger öfver dig och ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
