Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hus! Jag var icke nog narraktig att, då jag gifte mig,
fordra kärlek af min hustru; men jag hoppades på
vänskap, på förtroende, jag hoppades, att hennes
kärlek åtminstone icke skulle tillfalla någon annan. Det
var en enfaldig, en trångtänkt förhoppning. Hvem
kan hindra det unga hjertat att slå lifligare för
ynglingen, än för gubben? Drömmar om kärlek smyga
sig lätt inom sparlakanen af den äkta säng, der endast
aktning och vänskap slumra på samma örngått.
Äktenskapets boja är icke nog att binda en tjuguårig
fantasi, en lågande känsla, som söker näring i högre
rymder, än i den låga sferen af en gubbes tillgifvenhet.
Var derföre på din vakt, general: Du är hufvudsakligen
sjelf skulden till den skefva position, hvari du
befinner dig; du måste reda dig derur med äran. Men
hvad har jag då egentligen att frukta? Är hon icke
en ädel, en högtänkt, en bildad qvinna? Om hon
verkligen hyser en passion, skall hon icke veta att
beherrska, att qväfva den? Dock, vore hon äfven ett
mönster för sitt kön, kan hon i alla fall ej förneka
dess natur. Man har icke rätt att fordra styrka af
den svaga: qvinnan är hjeltinna endast i och genom
sin kärlek; emot den förmår hon intet; i en sådan
strid måste hon duka under; det vore galenskap att
endast hoppas seger. Jag borde ha betänkt detta förut;
jag borde icke blindt ha kastat mig in i detta
fruktansvärda spel om lifvets högsta lycka eller djupaste
olycka, som kallas äktenskap; mina grå hår, mina skrynkor
hade redan länge varnat mig. Min är skulden —
hvarföre skulle jag, den utlefvade, vedervärdige gubben,
söka att vid mig kedja ungdom, helsa och skönhet?»
Generalen lutade sitt hufvud i begge händerna, och
bibehöll länge denna ställning, djupt försjunken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
