- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
195

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»En gammal soldat lyder order. Jag vill vara
ostörd; jag har åtskilligt att öfverlägga med mig sjelf.»

»Jag är väl då tvungen att gå, efter generalen så
befaller; men först vill jag säga, i all den ödmjukhet,
som anstår tjenaren, då han talar till sin herre, men
också med all den uppriktighet, som krigsmän emellan
är öflig och passande, att generalen, i högsta måtto
lycklig och förtjent att vara det, måste, för att en gång
göra bekantskap med olyckan, drömma sig den, måste
plåga sig sjelf med sorgliga föreställningar af
alldeles egen uppfinning. Generalen har en hustru, så
vacker, mild och god, att hennes make icke finnes i
hela Småland, en verklig krona till qvinna, afhållen af
både hög och låg, lofprisad af både gammal och ung,
en hustru, som af hela sitt hjerta vördar och
älskar generalen. Generalen borde vara tacksam för en
sådan rar Guds gåfva; men i dess ställe finner
generalen fel och brister, der hvarje annan finner idel
fullkomligbeter. Generalen tror, Gud vet på hvad
grund, att generalskan håller af en annan. Skåda
henne bara, på försök, rakt i ögat; generalen skall få
se, att hon icke nedslår ögonlocket. Hon är ren och
oskyldig, som en Guds engel; men generalen är —
förlåt mig det ordet — svartsjuk som en Turk. Och
nu har jag sagt hvad som låg mig på hjertat. God
natt, nådig general! sof godt!»

Sergeanten gjorde en militärisk helsning och
marcherade sakta, men taktfullt, ur rummet.

En stund såg generalen efter den bortgående;
sedermera utropade han, resande sig från bordet: »Ja,
så är det; den gamle trotjenaren har rätt; hans
sunda, lugna förstånd vägledde riktigt hans omdöme. Du
kan tryggt sluta dina ögon till sömn, Stormsvärd!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free