- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
208

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Tag dig åtminstone något i akt,» yttrade Skurksell
häftigt; »du väcker ju hela huset med din kofot.»

»Harfot!» mumlade Sven Isaksson; »om du vill
springa, så hindrar jag dig icke.»

I detsamma gjorde han ett ytterligare förtvifladt
försök. Af ansträngningen störtade blodet honom
våldsamt åt hufvudet; hans bröst häfdes konvulsiviskt; ett
ljud, som nästan liknade en rossling, tvingades fram ur
djupet af hans bröst. Men upp flög locket till pulpeten,
och blottadt låg dess innehåll för tjufvarnes snikna
ögon: hopar af sedlar, rullar af silfvermynt.

Sjelfva den omtänksamme Skurksell märkte icke, att
skrällen af den sednare bändningen var vida ljudligare,
än vid första försöket. Han hade i detta ögonblick
icke sinne för annat, än för den skatt, som så
vänligt log emot honom ur djupet af det sprängda
förvaringsrummet.

Tjufvarne började att stoppa penningarne i en påse,
som Sven Isaksson framdrog ur jackan. »Vi få dela
sedermera,» yttrade han; »det är, Gud ske lof, något
att dela på.»

Skurksell, som förut med antända strykstickor lyst
sin kamrats åtgöranden, tyckte nu lokalen vara alllför
bestämd, åliggandet alltför enkelt, att behöfva någon
vidare belysning. Äfven i mörkret fann han lätt
vägen från pulpeten till påsen, och derigenom, att han
nedlade sin befattning som ljusbringare, fick han tvenne
händer fria, i stället för en, att dermed arbeta för
gemensamt bästa. Men såsom temligen sannolikt torde
kunna anlagas, att Skurksell mer än en gång lät den ena
af sina händer, hårdt lastad, dyka ner i sin ficka,
medan den andra på det gemensamma området påsen lätt
vidrörde Sven Isakssons, för att dymedelst öfvertyga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free