- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
209

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, att ingen kunde ifrigare, än Skurksell, tjena
deras ömsesidiga intressen.

I detsamma föll en ljusstrimma snedt öfver det yttre
kontorsrummet: den kom tydligen från förstugan, till
hvilken dörren blifvit lemnad öppen af tjufvarne, för
att, i händelse af upptäckt, lemna dem tillfälle att fly
samma väg de kommit. Ljuset närmade sig. Till
slut nådde det äfven, med förfärande klarhet,
brottslingarnes ögon.

»Vår stund är kommen; vi bli tagna!» hviskade
Skurksell med darrande stämma.

»Jag vill se den, som tar mig!» sade Sven Isaksson,
drog fram sin långa, skarpslipade knif, och gick modigt
faran till möte.

Skyddad af det mörker, som rådde i inre rummet,
såg han, utan att sjelf bli sedd, på tröskeln af det
yttre en ensam man, med ett ljus i venstra, en vanlig
käpp i högra handen. I ett ögonblick hade den gamle
bofven fattat sitt beslut: han störtade rakt på den
ovälkomne gästen. Ett mot bröstet riktadt knifhugg hann
denne parera med käppen; men nästa ögonblick hade
tjufven fattat honom i sina seniga armar och slagit
honom till golfvet. Segerstjerna — ty det var han —
försökte ropa på hjelp; men Sven Isaksson sammanklämde
hans strupe med sina jernfingrar, så att knappt en
suck kunde stjäla sig ur hans arbetande bröst. Bofven
vågade icke släppa sitt tag och gripa till knifven, af
fruktan att lemna sin motståndare andrum nog till ett
jemmerrop; han tycktes ha föresatt sig att strypa sitt offer.

Denna ohyggliga scen upplystes matt af ljuset, som,
fallet ur Segerstjernas hand, likväl ännu låg och brann
på golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free