Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barmhertighet. Jag tackar också kapten för det han
räddat min stackars Anders ur nödens frestelser, med
hvilka jag stridt, för hvilka jag dukat under, från
hvilka jag nu är befriad, ty döden hjelper ur
nöden» . . .
Med konvulsivisk styrka omfattade den gamle sitt
dotterbarn, som förskräckt såg de ryckningar, hvilka
vanställde morfaderns ansigte. Snart hade det dock
återtagit sitt vanliga lugna uttryck.
»Morfar andas icke mera!» skrek gossen i en gäll
ton af fasa och förskräckelse.
Renare och skärare än mången, som på jorden
nämnts ett dygdemönster, stod tjufven inför Guds
domstol.
Segerstjerna tilltryckte den aflidnes ögon. »Han
skall begrafvas i vår familjegraf,» utropade ädlingen;
»bättre kan jag icke visa verlden, att jag i honom
hedrar en man af ära, än att jag förvarar hans stoft sida
om sida med mina förfäders.»
»Dertill,» inföll Stålkula med ett leende, som, ehuru
det skulle vara satiriskt, dock bar en tydlig pregel af
vemod, »dertill finnes också desto mera fog, som den
döde verkligen konserverat familjen i dess siste ättlings
person.»
Morgonen derpå fann man Sven Isaksson liggande
död icke långt från Segerstad. Då han, för att leda
en möjlig förföljelse på villospår, skulle stiga öfver en
gärdsgård, hade han stupat omkull, och i fallet hade
den blottade knif, som han, ännu blodig, instuckit
emellan vesten och linnet, träffat honom rakt i hjärtat.
Straffet följde omedelbart förbrytelsen i spåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
